Om författaren
Jag heter Monica Larsson. Min bok Flummarna är antagligen i en egen genre. Den är en unik skönlitterär bok som kombinerar ytterlighetsbeteenden, andligt sökande, psykisk ohälsa och missbruksproblem men lyckas med att hålla den röda tråden i berättelsen boken igenom. Jag fick idén att skriva den för längesedan. Jag har själv först varit överdrivet sökande och sen, som den ytterlighetsmänniska jag själv också är, fått problem med olika destruktiva beteenden. Det slog mig då hur oerhört många andliga böcker det finns som handlar om hur man förändrar sitt liv, hur man blir lyckligare och om hur man får sinnesfrid och det man vill ha i livet genom att följa det som står i boken. Ofta med en leende bild av författaren på baksidan, en bild som visar en person som lyckats med det han eller hon skriver om. Jag ville tvärtom skriva om några som misslyckas, men ändå inte misslyckas eftersom de följer den enda väg de klarar av. Livet blir inte alltid som man tänkt sig eller tror att det borde se ut, men personerna i boken följer sin egen väg och det är gott nog. Den är inte självbiografisk även om delar av den har vissa likheter med min egen bakgrund. Andlighet har en stor plats i mitt liv i verkligheten men jag är betydligt djupare och mer medveten än tjejerna i boken.
Om boken
Boken handlar om Jessie, 23 och Sanna, 26 som är nära väninnor och delar lägenhet i en förort till Stockholm. De är mycket intresserade av allt som går under begreppet ”New Age” och praktiserar allt som har med detta att göra med stor energi. De mediterar, lyssnar på andliga föredrag, provar regressionsterapi, läser om astrologi, går på seanser och diskuterar ständigt de här sakerna med varandra. De hoppas på och längtar efter att få en ordentlig andlig upplevelse, och att klara av att leva så andligt och rent som de egentligen vill. Men i själva verket lever de i ett rent kaos. Jessie dricker i smyg till och med för Sanna, trots att de står varandra väldigt nära för övrigt. Men hon vill ändå inte visa hur dålig kontroll hon egentligen har över alkoholen. Även Sanna går ut och festar, även om hon inte är beroende. Båda röker som borstbindare och lever mest på kaffe och skräpmat. Men båda två är övertygade vegetarianer, och det är det enda de håller fast vid. Ingen av de kan tänka sig att äta döda djur, av etiska skäl. De planerar att starta ett andligt och alternativt kollektiv, och frågar några vänner om de vill vara med. Där ska de leva ett avslappnat liv på landet, långt ifrån alla samhällets krav. De kan odla ekologiska morötter där, och meditera, och ge folk healing. Om det finns el eller vatten i huset känns mindre viktigt. Det blir inget av med dessa planerna utan istället gör olika omständigheter och händelser att Jessies missbruk eskalerar och Sanna som har en större längtan efter renhet och andlighet olyckligtvis hamnar i en fanatisk sekt. De tappar kontakten med varandra och båda går igenom stora svårigheter på varsitt håll. Handlingen i boken tar en del oväntade vändningar både för personerna i boken, och för läsaren. Den är händelserik och spännande in i det sista. Folk brukar tycka att den är rolig och lättläst trots att den till stora delar handlar om svåra ämnen, och att de har svårt att lägga den ifrån sig utan istället vill läsa vidare för att se hur det går.